Slava för en lut(e)fisk
Klockan är 11 på morgonen och här står jag på toppen av Norge och kokar en satans fisk. Kan inte låta bli att tänka: händer det här på riktigt?
Men jo, det är precis det det gör. På grund av en dansk turist med kutrygg som kom hasande i sju kilo tunga vandringskängor med vita sportstrumpor uppdragna längst byxbenen och störde mig mitt i öppningen av puben genom att väsa ”jeeeeeg vill smaaaake på luuute fisken er, luuuute fisken” över ljudet av dammsugaren.
Så nu står jag alltså här, som en idiot framför en stor kokande kastrull, och garvar för mig själv så att tårarna rinner. Vilket såklart leder till att jag inte ens kan se den förbannade fisken (som btw INTE är en lutfisk) som bara slinker runt i vattnet, och vägrar bli upphivad på en tallrik, hur mycket jag är vispar runt med håven (eller heter det sil?).
Som man kan förvänta sig slutar den här historien med att jag skollar mig på kokande vatten och står med handen i en is balja medans en glad dansk sitter och smaskar på fisk mitt emot, skrockar gott åt mitt öde, och på pekar vänligt att man måste vara försiktigt med varmt vatten.
Nej det säger du inte.
Livet, Livet, Livet… eller, är det kanske bara mitt liv…?
Glad lördag.
